Idag kommer en vacker dikt av Tomas Tranströmer som heter Dagsmejan som passar på nu när äntligen våren har kommit och idag har vi haft sol här och 13+. Härligt! Ha nu en skön fortsättning på kvällen! Kram Bittan

Dagsmeja

Morgonluften avlämnade sina brev med frimärken som
glödde.
Snön lyste och alla bördor lättade - ett kilo vägde 700 gram
inte mer.
Solen fanns högt över isen flygande på stället både varm
och kall.
Vinden gick fram sakta som om den sköt en barnvagn
framför sig.
Familjerna fick ut, de såg öppen himmel för första gången
på länge.
Vi befann oss i första kapitlet av en mycket stark berättelse.
Solskenet fastnade på alla pälsmössor som frömjöl på
humlorna
och solskenet fastnade på namnet VINTER och satt kvar
där tills vintern var över.
Ett stilleben av timmerstockar på snön gjord mig tankfull.
Jag frågade dem:
"Följer Ni med till min barndom?" De svarade "ja".
Inne blad snåren hördes ett mummel av ord på ett nytt
språk:
vokalerna var blå himmel och konsonanterna var svarta
kvistar och det talade så sakta över snön.
Men reaplanet nigande i sitt dåns kjolar
fick tystnaden på jorden att växa i styrka.